ADD NPF

Under de senaste åren har det intro­duc­er­ats många olika begrepp för barn, ung­do­mar och vuxna med ADHD. De har i huvud­sak påverkats av amerikan­ska beskrivningar från klas­si­fika­tion­ssys­temet DSM-IV:

ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Dis­or­der) är ter­men som används i den nyaste uppla­gans (DSM-IV-TR) diag­nos­tiska kriterier.

ADD (Atten­tion Deficit Dis­or­der) med eller utan hyperaktivitet

är den äldre ter­men från DSM IIIR. Så i något äldre lit­ter­atur hit­tar du den ter­men som en syn­onym till ADHD.

Thomas Brown beskriver van­liga symp­tom vid ADD (oupp­märk­samma for­men):

Ofta lättdis­tra­herad av yttre stimuli

Ofta svårt att följa instruk­tioner från andra

Svårt att bibehålla uppmärksamhet

Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs

Ten­dens att tappa bort saker som är nöd­vändiga för uppgifter eller aktiviteter

Svårt att organ­is­era målin­rik­tade aktiviteter

Växlar ofta från en oavs­lu­tad aktivitet till en annan

Viss forskn­ing visar att barn med hyperaktiva-impulsiva symp­tom ten­derar att få fler prob­lem med beteen­det och uppföran­det, medan barn med den oupp­märk­samma for­men, löper en högre risk att drab­bas av andra störningar som depres­sion eller ångest.

Vad är tvångssyn­drom (OCD)?

Det utmärkande sär­draget vid tvångssyn­drom är återkom­mande tvångstankar eller handlingar.

Tvångstankar är idéer, fan­tasier eller impulser, som intar indiv­i­dens tankar om och om igen i en stereo­typ form.

De är näs­tan alltid plågsamma (efter­som de är våld­samma eller obscena, eller helt enkelt där­för att de upp­fat­tas som meningslösa). Den lidande per­so­nen försöker ofta, men utan att lyckas, att stå emot tankarna. De upp­fat­tas dock som indiv­i­dens egna tankar även om de är ofriv­il­liga och ofta mot­b­ju­dande. Tvångsmäs­siga han­dlin­gar eller rit­ualer är stereo­typt beteende som repeteras om och om igen. Det är inget som upplevs som roligt i sig och fyller ingen nöd­vändig funk­tion. Indiv­i­den ser dem dock ofta som ett skydd för att före­bygga att något hem­skt ska hända, ofta med innehåll av någon slags skada mot indiv­i­den eller orsakat av denne, vilket objek­tivt sett anses osan­no­likt. Van­ligtvis, men inte alltid, tycker indiv­i­den att beteen­det är meningslöst och försöker upprepade gånger att stå emot det; I lång­variga fall kan dock mot­stån­det vara min­i­malt. Autonoma ångest­symp­tom är ofta när­varande, men plågsamma känslor av inre eller psykisk spän­ning utan tydlig autonom upphet­sning är också van­ligt förekommande.

Det finns ett nära sam­band mel­lan tvångssymp­tom, särskilt tvångstankar, och depres­sion. Indi­vider med tvångssyn­drom har ofta depres­siva symp­tom och patien­ter som lider av återkom­mande depres­siv störn­ing kan utveckla tvångstankar under sina depres­siva peri­oder. I båda sit­u­a­tion­erna har en ökning eller min­skn­ing av de depres­siva symp­tomen generellt bety­delse för par­al­lella förän­dringar i svårighets­graden av tvångssymptomen.

Tvångssyn­drom är lika van­ligt hos män och kvin­nor och det finns ofta fram­stående anark­istiska drag i den under­lig­gande per­son­ligheten. Störnin­gen bry­ter oftast ut under barn­domen eller i tidig vux­enålder. För­lop­pet kan se olika ut och blir troli­gare kro­niskt då det inte förekom­mer symp­tom sig­nifikanta för depres­sion samtidigt.

Källa: http://web4health.info/sv/

Ordlista

ADHD: (Attention-Deficit/Hyperactivity Dis­or­der) är ett neu­rop­syki­a­triskt funk­tion­shin­der som utmärks av bri­s­tande upp­märk­samhet och hyper– eller hypoak­tivitet. Det finns tre vari­anter av ADHD: en som innebär att man har kon­cen­tra­tionssvårigheter och ten­derar att vara inob­ser­vant på sin omgivn­ing, en som innebär att man är hyper­ak­tiv och impul­siv, och en som innebär att man har båda de tidi­gare näm­nda sorter­nas svårigheter. Många med ADHD har prob­lem med vissa sinnesintryck.

ADD: ADD (Atten­tion Deficit Dis­or­der) med eller utan hyper­ak­tivitet, Ofta lättdis­tra­herad av yttre stim­uli, Ofta svårt att följa instruk­tioner från andra, Svårt att bibehålla upp­märk­samhet, Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs,Tendens att tappa bort saker som är nöd­vändiga för uppgifter eller aktiviteter,Svårt att organ­is­era målin­rik­tade aktiviteter,Växlar ofta från en oavs­lu­tad aktivitet till en annan

Viss forskn­ing visar att barn med hyperaktiva-impulsiva symp­tom ten­derar att få fler prob­lem med beteen­det och uppföran­det, medan barn med den oupp­märk­samma for­men, löper en högre risk att drab­bas av andra störningar som depres­sion eller ångest.

Autism: (infan­til autism, autis­tiskt syn­drom, Kan­ners syn­drom) är ett med­fött neu­rop­syki­a­triskt funk­tion­shin­der som utgörs av att ett fler­tal områ­den i hjär­nan har en annor­lunda struk­tur och fungerar på ett annor­lunda sätt ( = en genom­gri­pande störn­ing i utveck­lin­gen).De funk­tioner som påverkas är både kog­ni­tiva och emo­tionella vilket bland annat med­för ned­sät­tningar i Helhetsförståelse/detaljseende, Socialt samspel/kommunikation, Planering/Organisationsförmåga, Fantasi/föreställningsförmåga, Minne/begåvning, Beteende/känslor. Prob­le­men kan även visa sig i att bar­net får svårt att ta in och tolka infor­ma­tion. Begrän­sningar i de indi­vidu­ella för­må­gorna yttrar sig i olika annor­lunda beteen­den hos per­so­nen, och diag­noskri­terierna för autism utgörs av en speci­fik kom­bi­na­tion av begrän­sningar i socialt och kom­mu­nika­tivt beteende samt tydligt repete­tivt beteende.

Asperger syn­drom: AS (även hög­fungerande autism, autis­tiskt syn­drom), är ett neu­rop­syki­a­triskt funk­tion­shin­der som framträder i tidig ålder. Det anses bero på att områ­den i hjär­nan fungerar på ett annor­lunda sätt än hos de flesta ( en genom­gri­pande störn­ing i utveck­lin­gen). De funk­tioner som påverkas är de kog­ni­tiva funk­tion­erna som med­för ned­sät­tningar i helhetsförståelse/detaljseende, socialt samspel/kommunikation, planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga, minne/begåvning, beteende/känslor. Även de indi­vidu­ella fak­tor­erna påverkas som beteen­denivå hos per­so­nen kan de uppvisa att annor­lunda beteende.

Per­soner med AS skil­jer sig i allmän­het inte utseen­demäs­sigt från andra, vilket gör att det kan vara svårt för omgivnin­gen att se deras avvikande beteende. De blir där­för ofta miss­förstådda och kan upp­fat­tas som väldigt blyga, omogna, ohyf­sade eller ouppfostrade.

Autism­spek­trumtill­stånd utmärks av en kraftig begrän­sning av fan­tasi, lek, beteen­den och intressen. Fak­tum är att AS är en lin­drig form av autism. Per­soner med AS har ofta kliniskt bety­delse­fulla ned­sät­tningar i adap­tiva funk­tioner trots att per­soner med AS i regel kan vara nor­malt begåvade.

DAMP:  är en akro­nym för deficits in atten­tion, motor con­trol and per­cep­tion, och är en svensk diag­nos inom psyki­a­trin för per­soner med ett neu­rop­syki­a­triskt funk­tion­shin­der med koncentrationssvårigheter.

Diag­nosen DAMP är snarlik det inter­na­tionellt etabler­ade begrep­pet ADHD, men per­soner med DAMP har också prob­lem med motorik och per­cep­tion. Den inter­na­tionella motsvarigheten till DAMP är ADHD i kom­bi­na­tion med DCD (Devel­op­men­tal Coor­di­na­tion Dis­or­der, med­födda koor­di­na­tion­ssvårigheter). Diag­nosen DAMP lanser­ades av den svenske psyki­a­trik­ern Christo­pher Gill­berg och han har varit med­för­fattare till de flesta av det tret­tio­tal pub­licer­ade arbeten som använ­der begrep­pet. Diag­nosen ADHD har däre­mot varit föremål för tusen­tals studier över hela världen.

Dessa diag­noser kallas ofta bok­stavs­di­ag­noser, vilket i och för sig inte är ovan­ligt inom vår­den. De neu­rop­syki­a­triska diag­noserna inom denna särskilda kat­e­gori funk­tion­shin­der är en förfin­ing av diag­nos­tiken utifrån det äldre begrep­pet MBD (Min­i­mal Brain Dys­func­tion), som använ­des gemen­samt för alla med dessa funktionshinder.

MBD: (Min­i­mal Brain Dys­func­tion, ursprung­li­gen Min­i­mal Brain Dam­age) är en äldre diag­nos inom barn– och ung­dom­sp­syki­a­trin. Dess när­maste mod­erna motsvarighet är ADHD. Diag­nosen MBD infördes under 1950-talet. Inom DSM, en spridd amerikansk diag­nos­man­ual, ersattes diag­nosen med hyper­kinetisk störn­ing 1968, ADD år 1980 samt ADHD år 1987.

I Sverige fort­satte begrep­pet MBD använ­das under 1970-talet, men ersattes under 1980-talet med den av Christo­pher Gill­berg utveck­lade diag­nosen DAMP. Christo­pher Gill­berg beskriver steget från MBD till DAMP i boken Clin­i­cal child neu­ropsy­chi­a­try från 1995. Under senare år har begrep­pet DAMP allt­mer kom­mit att ersät­tas av ADHD även i Sverige. Gill­berg definierar numera DAMP som ADHD i kom­bi­na­tio­nen med med­född motorisk klumpighet.

OCD: De flesta som lider av tvångssyn­drom har både ofriv­il­liga tankar sk. tvångstankar och utför rit­ualer sk. tvång­shan­dlin­gar. De ofriv­il­liga tankarna är återkom­mande och ihål­lande tankar, impulser eller fan­tasier. Dessa upplevs som inkräk­tande, meningslösa och orsakar kraftig ångest, skräck eller obe­hag. de ofriv­il­liga tankarna kan dyka upp i vilka vardagliga sit­u­a­tioner som helst.

Exem­pel på ofriv­il­liga tankar är; tänk om det bör­jar brinna, tänk om jag får aids, tänk om min mamma dör eller tänk om jag har slängt något viktigt.

Ritualer/Tvångshandlingar utför en per­son med OCD för att lin­dra eller för att förhin­dra obe­hagskänslor eller för att förhin­dra att en fruk­tad händelse.

Rit­ualer kan handla om upprepade beteen­den (exem­pelvis handtvätt eller upprepade kon­troller av kra­nar, lam­por, spis, kaf­febryg­gare etc innan man går ut).

Rit­ualer kan också vara men­tala (bara i huvudet) och bestå av räk­nande, ram­sor eller andra magiska tankar.Undvikande av sit­u­a­tioner som ger tvångsim­pulser kan också ses som en ritual.

Tourettes: Tourettes syn­drom är ett neu­rop­syki­a­triskt funk­tion­shin­der som visar sig genom upprepande reflex­lik­nande rörelser och läten som kallas tics. Det är delvis ärftligt och ofta kom­bin­erat med andra neu­rop­syki­a­triska funk­tion­shin­der. Det är van­ligt att symp­tom på till exem­pel ADHD eller OCD visar sig först och att de drab­bade även lider av dyslexi, ångest eller depression.

Kopro­lali
Många förknip­par Tourettes syn­drom med ofriv­illga utbrott av fula ord eller socialt opas­sande kom­mentarer. Till exem­pel kön­sord, avföring­sord eller sex­uella anspel­ningar. Det kallas kopro­lali och har en fysisk motsvarighet som heter kopro­praxia och visar sig genom obscena gester.

I själva ver­ket är det långt ifrån alla som har Tourettes som utveck­lar kopro­lali eller kopro­praxia. Det går inte att förut­säga vilka som kom­mer att drab­bas men de som drab­bas mår ofta mycket dåligt.

Här är en del  föreningar jag är med:

Women with ADHD/ADD http://www.womenwithadhd.com

Resurs http://resurs.ning.com

Sociala Medborgarskapet http://socialamedborgargardet.ning.com